Rant.
Hade jag fått jobba hade jag varit sprallig i själen över det faktum att det är fredag imorron. Eller är det ens det? Alla dagar är så jävla värdelösa och jag blir så jävla dagförvirrad, för det är så jävla värdelöst att bara gå hemma.
Hela mitt liv saktar in och meningen med allt försvinner och allt är så jävla värdelöst. Jag ser ingen mening med att gå upp "tidigt" samtidig som jag inte ser nån mening att sova och vända på dygnet. Jag ser ingen mening med att ligga i soffan hela dagarna samtidigt ser jag ingen mening med nånting egentligen.
Jag vet inte ens vad det är för dag. Jag känner ingen glädje alls för allt är så jävla värdelöst.
Det är svårt att ens gå ut för en prommenad för fotfan är inte bra än. Fotfan har ställt till det och jag förstår inte varför det här skulle hända. Varför ska det ha gått till så här.
Allt är bara stört och jag maskin-squatar 30 kg som en svag jävla nybörjare. Jag hatar det här. För det går inte ens att clean-a med en pinne för jag kan inte komma ner så djupt pga fotfan. Jag kan inte träna som jag är van. Jag står utanför och tittar på när min kropp förtvivlar och krymper ihop - för jag kan inte träna som man ska.
Allt är bara så jävla stört.
Kommentarer
Trackback
