Dark and dangerous in the olden days

Min låtskrivare blev arresterad för förargelseväckande beteende (hihi) och jag måste garva lite när jag läser Edies uttalande:  "Han är inget hot mot mig på något sätt"
 

Haha! Han är typ 1 meter lång! Han skulle inte vara ett hot mot någon. :D hahaha!!
 
 
 
Huga, lilla Paul! ♥

Min framtida vovve

Jag blir så ledsen när jag ser hundar ute på promenad med sina människor och människorna bara drar i vovven och går med irriterade steg utan att låta vovven få lukta och spana.
 
Nej, nej. Det ska vara stelt, utan kärlek och det ska gå undan!
 
Då får jag bilder i huvudet om när jag själv kommer skaffa vovvs och om hur han och jag går på timmslånga prommisar och han får lukta hur mycket han vill. Sen går vi runt sticksjön och tittar på fåglarna och äter god vegankorv tillsammans.
 
Jag längtar efter honom!
 

Vego strid

"Men det är ju så dyyyrt" är den ursäkt jag verkligen hatar att höra från folk när det pratar om vegetarisk mat.
Bitch, jag har gått på soc och ändå har kunnat äta mig mätt!
 
Allt handlar om prioritering och tänker du bara efter lite så är jag helt säker på att det finns en massa skit du köper på dig som du verkligen inte behöver.
 
Och kan mitt val rädda ett djur, så får det väl fan kosta lite mer då!

nöjd.

Imorse vägde jag mig och sedan fikade jag bulle och pepsi.

Epitome of what a person needs to be

 
 
 
 
 
 
Jag godkänner.
 
 
 
 

Krigarhjärta

 
 
 
aaaawww...
 
 
 
 
 
 
 

Soldier's Girl

 
 
 
När det blir för mycket och jag tror att mentalväktarna ska komma och stuva undan mig, så brukar jag tänka på Tuomas Holopainen och filmen The Village och hur han berättade att han kunde se den 10 gånger i veckan, ofta 2-3 gånger om dagen. Då känner jag mig nästan lite lättad och inte lika "onormal"
 
(Jag är inte ensam om att driva saker till ett creepy place!)
 
Det är alltså rättfärdigat att första veckan jag såg min The Village så såg jag den 5 gånger...
Det har aldrig hänt förrut. Inte ens när Fight The Future gick upp på bio och jag såg den bara 3 gånger.
Enligt mig är Lee Pace som tjej det finaste att vila ögonen på och jag får lixom inte riktigt nog...Jag kan göra en The Village om och om igen, för jag blir aldrig nöjd.
 
 
Jag känner mig en en 14 åring som står i kön till en meet and greet med backstreet boys
 
 
 
 

Fattighuset nästa, typ, nej då, men det känns som det.

Jag hade verkligen sett fram emot lönen som skulle komma igår, för nu har jag 97 kr på kontot & jag ler inte. Men min chef (hey, brother) hade glömt skicka iväg papprena, så jag får hålla mig till godo tills på måndag.
 
Det är nästan så att jag vill gå ut i mörkrets inbrott och leta pantburkar, eller gå på bio med Mow :D Det brukar jämna ut sig då.
Det finns ingen som jag vill vara så hemlös med som henne.
 

Vältränad. Åh, herre!

Första gången jag såg "What's love got to do with it" var jag väl 11-12 år och tänkte inte alls på Angela Bassetts's fysik.
Jag tyckte mest att den svarta mannen var så elak mot henne och hur onödigt han betedde sig. Men girl! När jag såg den igår kunde jag inte sluta "oooh'a" och "aaah'a" över hennes vältränade kropp och jag kunde inte ha varit mer imponerad!
Jag vet inte om Tina Turner verkligen såg ut sådär, eller om Angela höll på med en annan film på sidan av, (för hon blir bara större och större under filmens gång) men gjorde hon det är det ju uppenbart att hon hade kunnat spöat Ike till en våt fläck och förnedra honom till tårar.
 
Det skulle jag vilja gjort.
 
 
 
 
 
Jesus christ, lixom! Jag är sjukt impad!

"man kan ju inte svettas genom hövvet!"

När jag var liten piga & vi hade gympa i skolan så minns jag att jag alltid blev så förvånad över att killarnas hår blev svettigt. Jag tänkte "mäh! Hur kan det komma svett från huvudet & droppa ner genom håret??"

Nu fattar jag.

Reflekt

Jag hatar att folk tror att man är skyldig dem nånting bara för att man har hörlurar på sig.

en stunds paus?

Kanske man skulle börja röka ändå. För då har du dina rättfärdigade småpauser som ingen ifrågasätter. Men springer du ut & röker stup i kvarten borde jag kunna kolla youtube lika ofta.
Men det funkar ju inte så. Tråkigt nog. För skulle jag bara stanna upp i arbetet 2 gånger i timmen för att kolla på flickkillen som är rätt för ögonen, skulle ögonbryn höjas & det skulle vara "konstigt"

Istället får jag gå undan & "röka" & hyssja de som pratar för högt när Lee Pace dansar med fejkbröst & Cher peruk.

Oh, du har ingen aning om vad jag menar? Det är bara det att jag är förälskad i en film & killar i kvinnokläder.

Here we go again.

 
 
 
Söndagsångest på en måndag - det var någe nytt!
 
 
 
 
 

Rock of ages.

 
 
 
Beatles 50 års hyllningskonsert ikväll fick mig att inse att min generation har fan inget att komma med!
Och om 50 år, när jag är gammal, vill rejva loss och visa min aktning, så kommer det inte finnas nånting som har hållit hela vägen.
 
Det är skrämmande, för allt som ens är värt att prata om fanns redan innan färg tv'ns introduktion och jag vill inte ens tänka på att jag står och sjunger loss till Takidas Curley Sue eller Icona Pop när jag är 80 år.
 
 
Jag kan inte buga mer för denna grupp! ♥
 
 
 
 
 
 

Mig.

Oftast har man ingen aning. Och oftast är det rätt så blaserat, men just då när det dyker upp så blir allt så jävla kristallklart och solklart att man bara nickar och accepterar. I det tillfället så älskar man och man vill alltid att det ska vara så.
Händelser och saker flyger förbi en och man har oftast ingen aning förren klorna är djupt insjunkna i en och missbrukaren vaknar till liv för ännu en fix för att kunna leva vidare.
Synen du trodde du hade är förevigt ändrad och du är inte bara törstig, du har torkat ut och allt vatten i världen kan inte stilla det som sliter, brinner, klöser och vrålar inom dig.
 
Ordet Heroinist är det som känns mest passande.
 
Jag är en mental heroinist

..Som en oxe

Jag vet inte om jag är starkare psykiskt eller fysiskt. Är det konstigt? Borde man veta sånt?

Undran

Den vise säger "Ta ingen eller inget förgivet"  men egentligen hur ska man bära sig åt för att inte göra det?
För tar man inte saker för givet så lever man ju i ständig rädsla och vem vill göra det?

Bära leggings i januari

Jag älskar böcker! Och den bästa genren (och det enda jag läser) är biografier - ju mer tragiskt desto bättre! Och i alla sådana böcker så säger alltid författaren att anledningen till att boken blev skriven är för att hen vill hjälpa andra i samma situation.
 
Varför kan man inte bara säga sanningen? "Jag ääääälskar att prata om mig själv och vill ha uppmärksamhet"

Måste alla motiv vara så jävla nobla jämt??
 
 

Pumpa som en...Gud?

Snacka om att få revansch från förra veckans pump då mitt jävla simknä fick mig att försöka benböja med 5 kg i famnen, till att jag nu kunde sporta 25 kg. Som det ska vara!
Jag har lagt mitt ego åt sidan & faktiskt tagit bort 5 kg från benövningen för att kunna göra den mer korrekt & jag känner att jag kan leva med det. Jag menar 25 kg eller 30. Spelar lixom ingen roll.

Jag berättade för Mow om min klena insats förra veckan och jag använde meningen "jag lyfte som en tjej"
Som jag alltid gör när jag inte är nöjd med hur det gick. Mow gillade inte det och sa: "Gör inte att vara tjej till något dåligt nu!"
 
Och det är det ju inte. Det är ju inte riktigt så jag vill att det ska låta. Det är bara den "mest passande" beskrivningen på situationen. Att säga: "jag lyfte som ett spädbarn" låter ju inte lika klatschigt.
 
Girls rule, typ!

Vidga sina vyer

Jag skulle vilja ha Dr Alban som min tandläkare. Då skulle han kunna sjunga let the beat go on om jag måste borra nångång & rädslan kanske inte skulle bli så stor.

Couldn't have said it better myself.

Hon på Tumblr sa det så fint:
 
"being in love with a 70 year old man is really hard to explain to people you know"
 
 
 
 

Ålder har ingen betydelse för sanningen

 
 
Word, child!

Vardagslyxa

Jag önska att jag någon gång på en vardag kunde unna mig något onyttigt. Typ en middagspizza eller pommes från mcdonalds.
Men skulle jag någon gång göra det så skulle det dåliga samvetet komma som ett jävla brev på posten och jag skulle må så dåligt.
Jag beundrar de som man äta en pizza till middag på en tisdag eller så, utan att dö i själen av skuld.
Jag vill också! Men jag (försöker) håller stenhårt på det där med att gotta till det på helgerna.
Det blir ju lite mer speciellt då. Och hela veckan har jag nästan haft sexuella fantasier om marängsviss och jag är superstolt att jag har väntat och inte fallit.
Ikväll är det ju lördag, så kanske min fantasi blir sann (självklart kommer den bli det!!!)
 
 
 
 
 

Komplex?

 
Asså, det syns ju att du har muskler, vad står du och spänner dig för, egentligen? Det är inte precis som att om du står helt vanligt att man ser ner på dig för att du är så jävla tanig, lixom. Inte som att "shit, asså, vilken mager jävel"
Sen spänner du dig och det är lixom: "Goddamn, boy!!"

Flyttförfrågan

Känt mig lite rastlös på sistonde och kände att "Hey! Jag vill flytta"
 
Någon som har hyresvärd/lägenhet kontakter?
Jag vill komma närmare gymmet (Sensia) och Mow.

Facebook Veganer

Jag blir så jävla trött på alla veganer som av någon anledning måste skriva på facebook om de gånger de har råkat fått i sig någon animaliskt och de söker sympati och anledning att visa vilken annars bra vegan de är.
 
Typ "Åh, jag har panik och mår jättedåligt, jag råkade dricka en glas komjölk och kände på en gång att nånting inte stämde, så jag spottade ut det och sköljde munnen. Nu har jag panik, vad ska jag göööööra?"
 

Sen alla jävla kommentarer och likes!! VARFÖR måste man annonsera på facebook att man råkade få i sig nånting olämpligt? Vem bryr sig?!
Många veganer går fan inte ens att argumentara med heller. Och det är inte alls så öppna och "förstående" som de tror. Det blir får mycket "vi mot alla andra" och deras beteende kan påminna om en gäng hyenor som försvarar ett revir till döden, typ. 
Kommer det in en outsider (köttis) riskerar denne att bli påhoppad av åsikter och nedtryckt till grunden för att hen inte delar deras religion och gud förbjude, kanske äter choklad eller en gräddglass nångång.
 
"För är du inte 101% vegan är du inte 100% djurvän och då suuuuger du!!" 
 
Sen finns det ingen förståelse för de som faktiskt försöker, heller. De som inte blir vego över natten bara, utan de som kanske väljer att ta det i etapper. "Åh, herre! Hur kan du!?"
Facebook veganer väljer att fokusera på ord istället för handling och jag har faktiskt tagit avstånd från de flesta där. Jag blir inte ett dugg peppad av deras förringande sätt och nej, de är inte bättre än en som "bara" är vegetarian.
 
Man måste få ta det i sitt eget tempo. Min bästa vän är köttätare och jag tycker inte ett dugg sämre om henne för det, jag uppmuntrar istället de gångerna hon berättar att hon har gjort mat utan kött i, och de gångerna hon kanske valde bort skinkan eller kycklingen på mackan. Jag blir superöverlyckligt att hon ens gör det och att hon gör sådana medvetna val.
Aldrig i livet att jag skulle kunna säga till henne "Du MÅSTE sluta äta kött" Det måste hon få bestämma själv.
 
Men sånt fattar inte många veganer.
 
 

"weekend at daddys"

Människor: "vad ska du göra i helgen, då?"

Jag: "soffa & marängsviss"

Måste man alltid ha så jävla mycket planer bara för att det är helg?? Kan man inte bara njuta av att slippa kliva upp 5:45 & att man kan sticka ut & springa i solen?

jag älskar ju godis!

Fanns godis på jobbet idag som jag självklart beslöt att stoppa i munnen, men eftersom det inte är godisdag, så tuggade jag & spottade ut.
Både stört & nyttigt på samma gång...

kära Gud:

Skulle jag få en önskan i världen skulle det vara att jag kunde äta hur mycket jag ville utan att gå upp i vikt. Jag älskar att äta! Det är nästan det bäst jag vet, nästan mer tillfredsställande än att träna. Men det som hindrar mig från att hamna på biggest loser ranchen är min snedvridna egen uppfattning & stenhårda kontroll på det jag stoppar i mig. För jag vet att jag har all potentiell i världen att gå upp i vikt &  jag hade verkligen varit en liten tjockis om det inte hade varit för min spärr. & det är väl tur, egentligen, för det vill jag inte bli.
 
Jag är alldeles för mallig när det kommer till mina muskler. ( och min kropp också. Ibland)

24 dagar kvar till lön.

Det är den första april & jag har 84 kr på kontot. Det skulle kunna vara ett aprilskämt, men det är blodigt allvar.
Jag skämtar inte om pengar.

Vet inte om jag ska skratta lite eller gråta...

#word

Ha!
 
 

Snyfta genom tidningen

Jag läste en recension av First Aid Kits nya singel och den fick mig nästa att börja gråta för det kändes så fint
 
"'My silver lining' är en helt perfekt poplåt. Den är så bra att jag inte vill lyssna på något annat. Bara trycka play, rewind, play, rewind ända till störningsjouren ringer på dörren. Då ska jag spela låten också för dem"
 
Jag blir alldeles gråtmild av det journalisten skrev och jag vill bara berätta för henne att hon kunde inte ha slagit huvudet mer på spiken, för det där är mina ord! Det där är jag.
Hela jag är uppbyggd av repetitiva låtar som driver mig till mental orgasm och innerlig extas och det är ett måste för mig för att vilja leva vidare.
Känslan av en fantastisk låt går inte att sätta ord på och när man väl hittar den så går det inte att sluta!
Som när jag lyssnade på America från Central Park i en hel arbetsvecka i sträck utan att tycka det var konstigt. Eller när en hel förmiddag går åt att bara hantera gåshuden som en röst ger.
 
Det är så fulländat som det någonsin kan bli!

ShelterYourNeeds - "Have you ever heard of a thing called the big bang? I said Go.”

Jag tycker inte att man ska äta djur! (www.djurensratt.se) Den här bloggen skapades ur tristess & är rätt meningslös, egentligen. Den spontana titeln var "Ranting&Raving" - Vilket är precis det jag gör. Jag har generellt svårt för människor och jag tycker väldigt mycket om många saker. Jag vet att jag har en tendens att vara ett arsel.

RSS 2.0