Fuck Me!
Skavlan är en jävla dyr-i-drift källa
Den 21 november 2014 (♥) var Annie Lennox på Skavlan och jag vill ha hela det avsnttet, för det finns inte på yotube, så jag skrev till 1'an och bad om hjälp. Jag fick svar:
"Kostnad och leverans
Lågupplöst digital fil med vattenmärkning
- Kortare inslag/del av program 750 kronor
- Program på upp till en halvtimme 1 000 kronor
- Program på upp till en timme 1 250 kronor
DVD
- Kortare inslag/del av program 1 500 kronor
- Program på upp till en halvtimme 2 000 kronor
- Program på upp till en timme 2 500 kronor"
Hade jag vetat bättre hade jag ju självklart spelat i det när det gick, men hon var lika anonym för mig som alkoholisterna på stolarna som utgör ringen och jag kan sparka mig själv för att jag inte upptäckte henne förren då.
Men att pröjsa 2500:- är inte okej.
Skavlan, läser du det här;
HJÄLP MIG!!!!
HONEY I'M BACK!!
Jag är fan tillbaka nu!
Jag upplever träningsglädje igen och jag vill åka till gymmet och jag känner inte att jag behöver gråta av tanken på att ta mig dit. Jag vill vara där.
Igår lyfte jag 70 kg mark för första gången sedan skadan. Jag är så jävla bra.
Framåt! Starkare! Mer vikt på stången!
Nu kör vi.
Gammal and loves it
Jag tror gammeln har slagit till för jag kan inte längre spendera lika mycket tid i sängen utan att bli stressad och på dåligt humör.
Är jag uppe till 2 eller längre på helgerna blir jag stressad och sover jag längre än 9 och inte är uppe från sängen innan 10 tycker jag att allt är förstört och meningslöst.
Även fast jag nödvändigtvis kanske inte gör nånting, så måste jag ändå upp.
När jag var yngre skrev jag boken om hur det är att vända på dygn och sova bort det mesta. Men bara jag tänker på det nu får jag panik.
Jag tror fan att jag är tillbaka nu!
Långsamt börjar jag komma tillbaka till mitt gamla själv och jag vill inte längre skära mig i armen vid tanken på träning.
Ett tag stod jag vid en mental livskorsning då jag på allvar funderade på att sluta träna helt och inse att allt är skit och bli sörbergedrägg. Men jag blev räddad från den gatan av många människor, men speciellt 2 st som fick mig att inse att "det är bara att träna. Det är bara att köra på. Jag var också helt knäckt, men jag bara fortsatte"
Jag är inte ensam i min skada, även fast det kan kännas så. Hon har haft en likadan. Hon vet vad jag går igenom. Men hon gav mig också peppen att köra som fan och övervinna den här jävla fotskadan. Jag ska fan rehab-a skiten ur den och visa den att JAG bestämmer. JAG bestämmer när det är dax att sluta eller inte. Och fan att det är dax att sluta! Hells nah.
Bra jävla less nu.
NEJ NEJ NEJ!!! JAG ÄR FAN INTE REDO.
</div
Scully knows the truth!!
Sjukgymnasten dömande ögon
Hej blog. Idag säger de som vet att det är måndag och jag har en träff med min sjukgymnast. Kewl. Ännu en människa att göra besviken, då jag mest re-habar för hans skull och det har inte gått speciellt bra.
Jag slarvar. Jag vet! Men lusten/orken/motivation/glädjen/suget är borta. Allt är förgäves och det finns ingen mening med att försöka göra det "bättre"
Blir ju inte bättre ändå.
</div
Homeward Bound - The farewell tour
I sommar har jag fått äran att lyssna på Sir Paul Simon igen. I sommar har jag fått äran att vara en del av hans adjö-turne.
Det gör lite ont i bröstet och det knyter sig i halsen när jag tänker på det, men det kommer bli så fint. Jag kommer att få se Paul Simon igen!
It's the little things.
Jag: "Asså ja ä jävla sugen på nå sött asså!"
59:90:- senare
"Ok, nu är jag lycklig igen"
Det här var ju lite roligt.
Sir Paul kommer till mig ännu en gång!
♦30 juni♦
Är sanningen verkligen därute?
Folk har varit så snälla och omtänksamma när det kommer till min skadade fotled och jag uppskattar verkligen när de frågar hur det går. Jag vet aldrig hur jag ska svara, så jag säger alltid: "Jodå, det går framåt, det är inte bra än, men det blir nog bra till slut"
Vad jag egentligen vill säga är: "Jodå skiten har fått mig att bli livrädd för att gå ut för jag är så rädd att trampa fel och det har sabbat min träning för nu kan jag inte träna som jag vill vilket ha resulterat i att jag har tappat lust för att ens försöka och att ta sig till gymmet nuförtiden har blivit en jävla dragkamp i huvudet och jag föredrar att skita i det totallt och helst bara ligga kvar i soffan för jag är så jävla ledsen att det har blivit såhär och du kan inte ana hur många gånger jag har brytit ihop av fullkomlig desperation och avgrundsdjup olycka över att just jag skulle drabbas och där jag har slitit mig i håret och skrikit och försökt att inte glida in i det gamla självskadebeteende mönster där jag helst av allt ville dra nånting vasst över mina lår för att för en sekund glömma hur jävla förjävligt jag tycker det här är
det känns som jag har tappat mig själv för jag vet inte vem jag är eller vad jag ska göra nu när jag inte vill träna mer allt är förstört och det gör mig livrädd och ledsen och deprimerad det mesta känns meningslöst nu och jag har blivit nån annan..."
Men sånt har ingen tid eller lust att lyssna på.
ShelterYourNeeds - "Have you ever heard of a thing called the big bang? I said Go.”
Jag tycker inte att man ska äta djur! (www.djurensratt.se) Den här bloggen skapades ur tristess & är rätt meningslös, egentligen. Den spontana titeln var "Ranting&Raving" - Vilket är precis det jag gör. Jag har generellt svårt för människor och jag tycker väldigt mycket om många saker. Jag vet att jag har en tendens att vara ett arsel.