Rant.
Hade jag fått jobba hade jag varit sprallig i själen över det faktum att det är fredag imorron. Eller är det ens det? Alla dagar är så jävla värdelösa och jag blir så jävla dagförvirrad, för det är så jävla värdelöst att bara gå hemma.
Hela mitt liv saktar in och meningen med allt försvinner och allt är så jävla värdelöst. Jag ser ingen mening med att gå upp "tidigt" samtidig som jag inte ser nån mening att sova och vända på dygnet. Jag ser ingen mening med att ligga i soffan hela dagarna samtidigt ser jag ingen mening med nånting egentligen.
Jag vet inte ens vad det är för dag. Jag känner ingen glädje alls för allt är så jävla värdelöst.
Det är svårt att ens gå ut för en prommenad för fotfan är inte bra än. Fotfan har ställt till det och jag förstår inte varför det här skulle hända. Varför ska det ha gått till så här.
Allt är bara stört och jag maskin-squatar 30 kg som en svag jävla nybörjare. Jag hatar det här. För det går inte ens att clean-a med en pinne för jag kan inte komma ner så djupt pga fotfan. Jag kan inte träna som jag är van. Jag står utanför och tittar på när min kropp förtvivlar och krymper ihop - för jag kan inte träna som man ska.
Allt är bara så jävla stört.
Celine Dion och U2
Och på plats 20 var Shawn Mendez! Så enlig världen så kommer Dame Annie Lennox in på andra plats EFTER den killen?!
Inte undra på att det är terrorism och krig i världen.
Hemma hos ortopeden
Idag i väntrummet såg jag en kvinna som hade ett uppochnervänt rosa-bandet-jag-stödjer-cancer-forskning band & min första tanke var att det var en antikrist handling inom cancervärlden & att hon var satan.
Sen blev det min tur & jag blev sjukskriven ytterligare till den 15 december.
Världen är lustig.
Life took a turn
Welma.
Fan vad jag saknar min truck. Fan vad jag saknar mitt jobb. Fan vad jag saknar att ha 2 fungerande ben.
Min första tjejcrush
Marie Fredriksson sa det bäst när hon sa:
"Man kan lika bra skratta. Varför inte"
APC - I'm so weak and powerless over you
Det blir första gången
apc
kommer till sverige! Det blir första gången jag får se dem! ♥
Jag hade ett intensivt och destruktivt besatthetsförhållande med detta band under 2004 och 2005 och jag är helt jävla lyrisk över de kommer till stockholm.
Första gången med gips
Dagarna finns och går - oavsett om jag gillar det eller inte. Vissa sekunder tror jag att jag håller på att förlora förståndet och jag känner att jag vill skrika av vetskapen att jag är helt handikappad och förödmjukad över att jag inte ens kan ta mig från duschen själv. Jag får panik över hur det ser ut här och den enda jag kan göra är att ligga i havet av ofräscha täcken och kuddar och känna hur svettlukten sätter sig som ett stort blåmärke över kroppen och gör sig påmind att jag måste ha hjälp med det mest basala som personlig hygien.
Jag är så beroende av en annan människa som man kan bli. Samtidigt är jag bortom tacksam att jag har haft Boo hos mig och att han har kunnat jobba hemma och det har gjort mig mindre rädd. Jag är rädd för att ramla och göra mig mer illa. Jag är rädd när jag är uppe och ska försöka ta mig fram. Jag känner mig liten, bräcklig och jag skäms.
Krigsskade resultat
Vet inte om det är avsaknaden av ligament i min fot eller den allmänna svullnaden, men jag ligger & kollar på Twillight och det borde fan inte finnas nån ursäkt för det.
