Sexuella revolutionen på bygget

På jobbet har vissa tjejer blivit utsatt för sexuella trakasserier. 

Jag har aldrig märkt av nån sån tendens, utan känner att jag & grabbarna i mitt team är på samma våglängd. Och de skulle bara våga att ge sig på mig! 

Jag fick höra att jag har pondus & är grabbig. Därför har jag blivit besparad. Det är en fin sak att säga till mig. Jag skulle hata att bli betraktad som en flick—flicka. Det är så långt ifrån den jag är. 

Könsindelning & annat bs.

I crossfit är det en vedertagen regel att tjejer ska ha mindre vikt än killar. Vilket jag ser som ett jävla förnedrande hån. Aldrig att jag tänker låta mitt kön bestämma vad stången ska vara klädd i för vikt. Speciellt när jag vet att jag kan vara precis lika stark som en kille. Och speciellt när jag också vet att jag kommer utföra övningen bättre än en kille. 


Igår på crossen gjorde vi en emom wod, där vi bl a skulle göra thrusters med stång. 15 kg för tjejer & 25 för killar. Hm! 
"Vägra!" Tänkte jag & la iallafall på 20 kg, som är min grundvikt när jag kör. 

Under passets gång kände jag att "nä, vafan! Jag vet ju att jag lätt orkar 25 kg" så jag sköt min "tjejstång" åt sidan & tog Boo's "killstång" 

Jag är stark. Jag vet att jag kan. Vägrar att kliva bakåt bara för att jag har en livmoder och inte pungkulor. 

Sedan gjorde jag mina thrusters - med "killvikt" och jag gjorde det bättre än de flesta killar. 

Tempus Fugit with Max Fennig

Jag minns det som det var för 2 år sedan. 



Child or no child?

När ska man börja införa en "No Child" sektion på restauranger och i livet där man kan stöta på dem? Typ på gatan, i affärer, i parker, ute i naturen, på bio...listan kan göras lång.

Vi blev av med rökarna för en massa år sedan, men jag känner att en skrikig unge är nånting jag stör mig på mer, det kanske inte ger cancer i samma utsträckning, men det är fan nog så vidrigt.

Men när man minst anar då dyker de upp och det är inte alltid man ser dem först, utan man hör dem! Man hör jävulskapen när man äter. 

Tack för kaffet.

Fan vad trött jag blir på människor som måste "tacka för insläppet" på fejsboks. 

Precis som att den som skapade skiten från första början är nån slags jävla gud & att denne erbjuder dig en plats i hans hem, eller nånting. 

Jeez! Det är en grupp. På ett ställe på nätet. Helt oprivat. För alla. 

Stört. 

I mitt andra liv.

First Aid Kit fick mig att vilja bli musiker! Det såg så jävla härligt ut när de rörde sig på scenen. Det kändes lent & äkta.


Jag förbannar mig själv som inte kan vare sig skriva låtar eller spela musik, jag kan inte läsa noter eller göra mig förstådd genom musik. Igår var det så glittrigt & bultande. Min dag känns daskig & färglös om man jämför med ett resande scenliv. Jag vill också! 

Jag vill kunna skriva känslor på papper & få äran att förmedla det till andra. Jag vill säga sanningen & få andra att förstå den. 

Men jag är analfabet när det kommer till musik. Jag vet bara det som jag lyssnar på. Det enda jag kan är det som flödar när jag trycker på Play. 

Sagan fortsätter.

Me, myself and I.

Tillbaka till lunket

På måndag är det verklighet igen. 


Pretty in daylight

"Men vilken fin lampa" utbrister jag. "Den vill jag ha. Hur ser den ut när den är tänd?" 



"helvete heller!! Jag blir ju fan rädd. Tänk dig att vakna mitt i natten & den där lyser som Mårran i Mumin, då skiter jag ju på mig!" 



"I only have eyes for you"

Asså, när räknas vi som kompisar??? 

Din illusion och jag

Att vara småbarnsmamma är så jävla hippt & trendigt just nu. Speciellt att vara ung & ensamstående, då är det ett måste att ha ett särskilt band till sin lilla avkomma. Man postar gärna och ofta instagrambilder på olika aktiviteter man gör tillsammans med hashtaggen "youandmeforever" & "mammaslillaskatt" 


Som mamma verkar man tro att man ska vara bästis med sin unge genom hela livet och "inget ska komma mellan oss. Foreverlove" 
Det tycker jag är roligt. Vänta bara tills barnet blir 14 år & börjar göra uppror & hata dig för egentligen ingen anledning alls & den enda relationen ni kommer ha är den som skriks mellan stängda dörrar. 

#lifesucks #mammassuratonåring #ingenmerfrid #vartärminlillaflicka #thuglife

Idiotin hos vissa.

Asså den här texten är så jävla lång att jag orkar inte ens läsa igenom allt. Men som jag förstod det så finns det 2 dvärgar inblandade och jag vill fråga på facebok, men vet inte om jag kan vara så taskig, men jag vill skriva:


 "Varför skaffade ni barn tillsammans?" 

(skyll dig själv) 


Mitt!!

"gåva?!" "GE bort?!?" 


Ehh... Nej! 


ShelterYourNeeds - "Have you ever heard of a thing called the big bang? I said Go.”

Jag tycker inte att man ska äta djur! (www.djurensratt.se) Den här bloggen skapades ur tristess & är rätt meningslös, egentligen. Den spontana titeln var "Ranting&Raving" - Vilket är precis det jag gör. Jag har generellt svårt för människor och jag tycker väldigt mycket om många saker. Jag vet att jag har en tendens att vara ett arsel.

RSS 2.0