Mammas lilla äventyrare
Kommunen är arslen & jag har en känsla av att vi kommer få bråka som fan på dem angående 3 kammarbrunnen.
Imorse skickade jag iväg 2 passivt aggressiva mail till de som var här & inspekterade våran situation INNAN påsk & undrade what the fuck, lixom.
En av dem är på semester & den andra går fan inte att nå.
Det gjorde mig sur som fan & jag har gått & tänkt på det.
Men den känslan försvann helt & hållet efter att Melo självmant gick in efter våran promenad.
Då tänkte jag: "det här måste vara den bästa känslan som finns"
Att han har blivit värsta ute-äventyrs kissen har tagit hårt på mitt mammahjärta & det känns som han är stor nog att lämna mig. Då blir jag alldeles knäckt. Men idag gick han in själv & den känslan av lättnad & lycka är svår att hitta.
Kommentarer
Trackback
