Känner mig så jävla mättad på att bo där jag bor & då är det ändå ett jävla paradis motför köpmangatan & den hetsiga avgasrejset som pågick 100 timmar om dagen, 8 dagar i veckan åren om.
Men jag är så jävla less på grannarna & det faktum at det är lyhört som ett as.
Jag är less på människan med hunden som har noll disciplin & som låter den skälla lungorna ur sig varje gång den ska ut & kissa. När hon öppnar dörren & de ska gå ut låter det bokstavligen som att öppna en störtflod av hund & de typ öser sig ut. Det ekar i hela trappuppgången.
Sen för att inte tala om den jävla bilen som står så jävla dumt parkerad att 1 bilplats blir helt outnyttjad & jag väntar på ett uppvaknande att han ska fatta hur han ska stå, men det kommer aldrig så jag fick fan nog igår & satte en lapp på hans ruta att han "kunde lära sig att parkera som folk"
När jag kom ut i morse hade han flyttat sig framåt. Tröga sate!

Men jag längtar efter ett ställe utan ljud från grannar & andra idioter. Jag längtar efter ett ställe där man kan parkera bilen utan att dö irriteraddöden. Jag har knappt träffat någon av grannarna, men jag hör dem & jag gillar inte det. Jag vill vara ifred utan andra människor!