Det var vackert, helt enkelt
Ikväll har jag & Mow varit vuxna & avnjutit nordiska kammarorkestern på tonhallen. Jag har hört sådan musik förrut, men jag har aldrig lyssnat & det var så vackert att jag höll på börja gråta när de första tonerna spelades.
Jag kände mig som det där ludret i Pretty Woman (minus de underliggande könssjukdomarna) när hon blir tagen på opera av den där rika killen med de fina dragen & hon vet själv hur malplacerad hon är, men går ändå därifrån med känslan av att hennes liv har blivit mer berikat.

Kommentarer
mOW
Ja, det var vackert. Helt enkelt.
Trackback