Söndag. Ångest.
Kommer jag nånsin att förlika mig med livet? Kommer känslan av att vilja leva nånsin infinna sig? Kommer jag nånsin "hitta rätt"? Ska det alltid kännas så här? Vad är det som är felande med mig? Kommer sekten jag jobbar för/hos i slutändan förstöra mig till den grad att det inte går att ordna upp? Jag är rädd för vad som kan hända & jag känner mig snärjd av osynliga kedjor & hjärntvättade ord.
Jag känner mig kränkt & på ett sätt nästan våldtagen att de hittade mig på det stället där jag går för att läka. Stället som bara ska vara mitt. Dit jag går för att hämta Kraft & lugna mig själv - där hittade de mig & tog mig tillbaka för att slava extratimmar på en fredagkväll. "vi är ju nöjda, men..."
Jag är rädd att de kommer förvandla mig till nånting jag inte vill bli.
Kommentarer
Trackback
