Ilska som drivkraft
Jag går omkring i som en caps lock sinnesstämning av ilska och frustration. Jag reagerade inte ens igår (av goddamn chock förmodligen) men imorse när jag stod och gjorde mig iordning kom ilskan som en våg och jag förstod först inte varför, men nu är det så jävla uppenbart!
Jag uppskattar inte att bli påhoppad sådär, jag uppskattar inte att främlingars ögon falskt nyfiket blickar över mig. Jag kan väl själv få välja om jag vill synas?
Mycket har hänt sedan jag slutade den estetiska teater linjen och jag skulle uppskatta lite jävla respekt, förfan!
dessutom har min städkollega inte ens dykt upp än pga en bakfylla, förmodligen, så jag har fan ingen lust att lyfta ett finger ensam.
Kommer bli så jävla lite gjort idag!!!
Kommentarer
Trackback
