Never Again. Del ll?
Det är nu 8 dagar sedan jag var på gymmet och jag riktigt känner hur mina muskler förtvinar och dör ut, samtidigt som det känns som jag har gått upp 3 klädstorlekar. Jag har visseligen varit på promme, men det är ju inte samma sak som att köra programmet.
Kunde min tatuering prata (Ed Jerse, Never Again, typ, haha) så hoppas jag att den säger "Tack" för det är svårt att dämpa suget och lusten när den kickar in, och Boo åker till gymmet för att svettas, men jag måste stanna hemma. Jag gör allt (som man ska) för att mitt bläck ska bli så bra som möjligt i slutänden. Och jag visste faktiskt att det inte får tränas medan den läker, så har ju egentligen bara mig själv att skylla. Självklart. Vem annars, lixom?
Men den är svårt att inte få röra på sig! Jag har försummat mina biceps så länge att jag nästan skäms.

Kommentarer
Trackback