Ingen handling är så effektiv & destruktiv som själslig tomhet. 

Igår var jag själsligt tom.

Den senaste veckan har träningen varit mer som ett tvång än ett roligt tidsfördriv, och jag har ingen lust eller motivation att träna. Vilket gör mig förvirrad & ledsen. Det spelar ingen roll vad som pågår i mitt liv eller hur jag mår, så vill jag alltid träna. Jag behöver det. Det har alltid funkat som medicinering, men vad gör man när medicinen slutar verka?

 

Igår skulle jag bara handla bananer, men min förtvivlan var så stark att jag kom hem med kexchoklad, daim rocks, snapple & vanilj cola. Allt för att försöka förtränga tomheten i kroppen. Men det går inte att äta bort en tom själ, det vet jag, men det var det enda jag kunde komma på att trösta mig med.

 

Jag lovade mig själv att aldrig sätta min fot i mitt andra hem mer och att jag skulle spendera resten av livet i soffan med tortilla chips och cola, men jag har nyss varit på spinning och det ångrar jag inte. Jag tror att jag är på väg tillbaka, och jag ska faktiskt vila tills på måndag...