Better watch out
Den plötsliga panikartade insikten efter du har börjat gått och du är inte riktigt säker på att du sa rätt namn till den du sa hej då till.
Den känslan är helt paralyserande.
Kommentarer
Mow, The
Pfft, det händer mig hela tiden. Man lär sig att ignorera det. Sträck på ryggen, gå därifrån med självsäkra steg typ "Yeah biatch, later, whatever-your-name-is!"
Svar:
GodIsJamesMason
Marie
Påminner mig om när jag kallade Yassin i estet för "jassin" trots att det uttalades "jaaasin" när jag var med på Nelson på P3.
Tänk dig också att du hade en karl som med jämna mellanrum tyckte att det var roligt att spela upp bandet med hela programmet för dig så du fick sitta med en skämskudde för ansiktet.
Jag VISSTE ju för fan vad han hette, och hur man uttalade det - vad var det för fel på mig!!??!?!? Och jag gjorde det inte bara EN gång heller....
Piig
Haha, och har man börjat sjabbla till det, så fortsätter det gärna :D
Marie
Så väldigt sant.
Jag kommer skämmas för det där en evighet.
Svar:
GodIsJamesMason
Trackback