Jag skulle nog aldrig kunna bli kung. Jag skulle aldrig kunna fejka mig till att jag känner sympati och sorg för människor.
Eftersom samhället söker efter "tröst" och vägledning vid en tragedi i en människas status, måste man (förmodligen) kunna känna med andra och beklaga sorgen.

Ska det bli bättre för att en stastminister eller president tycker att situationen är fruktansvärd? Gå verkligen människor på sånt? Är vi verkligen så lurad?

Undra om de vekligen bryr sig - på riktigt?
Hur kan man känna medlidande för helt okända människor? Hur kan människor vara nånting att sörja? Är det bara jag som tycker att vi är en äcklig ras? En destruktiv art med storhetsvansinne och en onaturlig törst för att ta oskyldiga liv? (djuren)

Vad gör vi som är så jävla fantastiskt??