Dagens sinnesstäming går i moll och jag hatar att vrida på mig själv inne i själen. Jag hatar att vara i mitt skinn nu och jag vill bara fly från mig själv.
Jag känner mig som en elefant i en porslinsaffär och jag kommer aldrig att bli lika bra som jag vill vara. Jag tycker det känns lönlöst att ens försöka bli bättre, för det kommer jag aldrig bli.

Jag kommer aldrig bli den jag vill vara.
Men om jag kommer dit, vad ska det ändras på då? När får jag nog och bli nöjd? Jag får kanske helt enkelt acceptera att jag alltid kommer ha en defekt spegel.
Min spegel kommer alltid att vara från fel sida.

Ibland hatar jag mig själv.