Min livssanning
Ibland känns det som jag är född baklänges, som jag är den enda som vet sanningen. Jag kan inte relatera till människors livsval och önskningar. Jag står som på andra sidan och betraktar. Och om någon ens skulle sträcka ut handen, vet jag inte ens om jag vill fatta den.
Jag vill inte ha nånting med er att göra. Jag förstår ju mig inte på er, och kommer förmodligen aldrig att göra det.
Hur kan ni vara så lurad? Hur kan ni blunda när världen ser ut som den gör? Hur långt ner i jorden kan man stoppa huvudet?
Hur kan ni vara så lurad? Hur kan ni blunda när världen ser ut som den gör? Hur långt ner i jorden kan man stoppa huvudet?
Är det så det är att vara som ni? Man vänder sig om för att slippa se. För att slippa göra andra val. Eller så kanske man inte vågar göra det annorlunda. Man är så hjärntvättat att det går inte att bryta sig loss?
Lurad och blinda. Döva.
Kommentarer
Trackback
