Ms Money Penny
(En gång när jag var mindre fick jag 500:- av farmor och farfar för att handla nya kläder, men jag kom hem med ett par rosa skosnören)
Jag har egentligen aldrig sparat till något speciellt, men bara känslan av att veta att det finns pengar på banken är väldigt betryggande.
Igår gjorde Boo mig uppmärksam på en sak. Han frågade mig om vad jag hade för tatueringsplaner och jag sa att jag inte hade råd. (det har jag faktiskt visst, men jag vet inte om jag är snål, eller ekonomisk i detta fall)
"Du sparar och sparar, men du gör ingenting av pengarna"
Då tänkte jag "ja, egentligen. Tänk om jag skulle dö imorgon och inte ha kunnat åtminstonde fått njuta av lite nytt bläck"
Jag har en siffra jag vill komma upp till innan jag börjar nalla av dem...
Jag kan vara väldigt duktig på att handla besinningslöst, men samtidigt vill jag sitta och trycka på dessa pengar - bara för att jag kan!
Men vips dök det upp ett brev från älskade försäkringskassan - ang mitt bostadsbidrag som jag hade 2010.
Nu vill det att jag ska betala tillbaka 4992:- !!!
Glädjen är obeskrivlig och nu vet jag iallafall att jag får vänta lite med mina tatueringar....
Skönt att man inte är ensam om att vara så snål ;)
Jag känner igen problemet. Fick också krav från försäkringskassan för ca 10 år sen om bostadsbidraget jag hade 2000. Det tog mig ett par år att betala av skiten med avbetalning.
Jag tycker försäkringskassan är blodsugande giriga iglar.
Jag kan inte komma på nått gott de ha fört med sig. Bara skam och problem i slutänden...
Nja, dom för ju med sig pengar åt mig en gång i månaden förnärvarande... ;)
Samma sak hände för mamma en gång. Eller flera, jag minns inte. Men jag har varit väldigt misstroende när det gäller bostadsbidrag sedan dess - det verkar ju inte finnas någon rim och reson i det där, ibland betalar de ut pengar och sen helt plötsligt så kommer de på LÅNGT i efterhand att det var fel, och att man måste betala tillbaka. Jag känner med dig. Peace outside! gangsta sign