Jag förstår inte varför folk promt ska småprata med mig när det är så uppenbart att jag har lurarna på mig!

Jag menar, vad är det som är så viktigt att säga? En anledning till att jag har dem är att kunna stänga ute den hemska världen och dess individer, men så går man förbi nån halv okänd gammal "vän" till en bekant...

Face: "Hallå. Hur är läget? Är det bra?"
Jag: "Ja, för fan. Lugnt. Hur är det själv?"
Face: "Jo, då. Bara fint.
Jag: "Härligt"
Face: "Jag ska kila nu, men ha det så bra hörru"
Jag: "Ja, du med"


Och det där var nödvändigt nog att jag fick pausa min sköna musik för?!

Jag hatar random möten med arslen man ändå inte vill prata med!
Jag hatar det programerade orden och att man ska låtsas bry sig!