Ikväll var jag och mamma och lyssnade på Annika Östberg's föredrag i spegelsalen. Sjukt intressant, men det som berörde mig mest var när hon pratade om mötet med hunden som en medfånge i rullstol hade.
Om hur han hade tittat på henne och glatt viftat på svansen och ville ha gos.

Om hur hon hade fått chansen att träna hundar i fängelset och hur hon hade gråtit varje gång hon fick lämna ifrån sig kopplet.
Hon berättade att hon tänkte "en dag ska jag också ha en hund som jag inte ska behöva lämna ifrån mig. Min "forever dog"

Sen i sverige hade hon åkt till sundsvall faktiskt och skaffat sig sin "forever dog"  ♥
En helt fantastiskt vacker gul labrador - som alltid fick följa med överallt. Och som var med ikväll!

Det var så vackert att det fick mig att gråta.

Sen när jag kom hem och skulle återberätta om vovven för Boo grinade jag ännu mer.



Jag vill ha en gul labrador....