Ibland undrar jag om det är något fel på mig. Jag har svårt att relatera till människor och oftast förstår jag inte hur de tänker och/eller varför de känner som de gör.

Jag stänger helt enkelt av och jag kan inte känna medlidande eller förståelse. Jag förstår inte människor val. Jag förstår inte det där med att skaffa barn.

Ibland undrar jag om min egen mor känner ett misslyckande mot mig. Jag undrar ibland om hon känner sorg för att jag vet att hon inte kommer att bli mormor till ett människobarn. Jag tror att hon vet det också.
Undra om hon tycker att det jag känner är onormalt.

Undra om hon känner en saknad för att jag har andra värderingar i livet. Saknar hon en dotter med en "normal" livssyn?
Att man ska träffa någon att föra sina gener vidare med? Att det enda livet går ut på är att fortplanta sig?

Jag mår illa av tanken på att det ska bli så.