Igår på träningen var det ett as som hade tagit min cykel. MIN cykel. Den som JAG alltid bruka ha!!! Jämt!
Så det slutade med att jag fick sitta bakom henne. Fan!
Jag hatar henne och satt och hoppades att hon skulle ramla av cykeln. JAG ska fan inte sitta bakom nån. Inte nån som var så äcklig som hon var.

Hela passet satt jag och surade och det blev inte bättre för att folk bara skrek hela tiden, så mina jävla öron höll på gå sönder!
Måste man göra så? Ok, en gång, kanske 2. Men motherfucker!!1

Jag trodde mitt sur skulle sitta i hela kvällen - det brukar det. Men det gick bra, för jag hade lovat min pappa att vi skulle ut och springa. Så jogging turen gjorde mig glad igen.

Men jag vill fan aldrig se att du sitter på MIN cykel igen. Fula hora.