Hur kommer det sig att avsaknaden av en verklighets uppfattning är så uppenbar när man drömmer?
Som i natt, jag drömde att jag & 3 arbetskompisar skulle bada. En av dem, en narkoman tyckte att han ville köra bil efter att ha druckit en flaska sprit. Jag gillade inte den tanken, så jag bad honom stanna bilen, men han vägrade. Så jag hoppade/gled ur fönstret i baksätet.
Sen ringde jag polisen för att skvallra, då grabbarna plötsligt dök upp igen & jag låtsades att jag beställde en pizza.
Sen sa en av dem att de gillar mig på facebook...


Under vilken del av denna "upplevelse" kunde jag inte stanna upp & tänka "hey! Wait a minute. Är det här verkligen plausible?"

Man är som ett jävla våp när man drömmer.