Ditt barn.
Av nån anledning fick jag för mig att ditt barn var ett tyst barn, men när jag såg det och det betedde sig precis som alla andra jävla barn så måste jag erkänna att jag blev förvånad.
Och glad. Glad över att jag slipper. Och du är fast i ett helvetes-hål för evigt.
Omvriden kroppsosäkerhet.
Blev plötsligt väldigt kroppsmedveten och osäker imorse efter att ha kollat på diverse tjejer som lyfter tyngre än jag, så jag var tvungen att spänna mig i spegeln för att känna att jag var så pass maffig som jag vill vara.
Det var jag. Men det finns alltid plats att lägga på sig mer muskler.
Som att köpa kokain från ett barn...
Jag är så pass gniden att jag mer än gärna parkerar bilen 0.58 km från gymmet för att spara in 5 spänn/timmen. För mig är det ett genidrag utan dess like och bara på de dagarna jag är där i multipla timmar så har jag ju tjänat in typ en hunka den senaste tiden.
Att alla inte gör så här is beyond me!
You're speaking my language, baby.
Om mina grabbar plötsligt pratade mitt språk så det första jag skulle höra är: "MÄNNISKA VARFÖR MÅSTE DU SPELA SAMMA LÅT OM OCH OM OCH OM OCH OM IGEN?!?!"
😂
Överallt och hela tiden.
Barn. Barn överallt. Barn med klåfingriga, smutsiga händer som ska pilla på mitt gofika. Barn som bestämmer för ingen att "det där vill jag haaa!"
Barn som varken kan hålla käften eller hålla sig borta från mig. Barn med virus och sjukdom. Barn som finns. Barn med högljudd vardagskonversation. Barn som inte fattar någonting.
No more "I love you's"
När jag var yngre hade jag alla dessa skivor. Så det måste betyda att jag lyssnade på låten, men förmodligen inte gillade den för det var ingen ball techno, så jag bytte till nästa låt. Galet. Snacka om att inte uppskatta det som finns framför en och inte veta bättre. Nästan så jag måste rannsaka mig själv.
Jag som alla andra
Jag hatar verkligen att jag blir en sån där som pillar med mobilen när jag sitter och väntar på nånting. Det ser så jävla typiskt ut och jag vill inte vara en jävla typ. 
Men nu sitter jag här i väntrummet för att träffa min sjukgymnast och jag pillar på tidsfördrivet.
Jag är så jävla förutsägbar!
\n \n \n \n
Kärleken är starkast (och Leon fes!!!)
Ibland får jag känslan av att "det inte räcker" och att "det bara är en fas" "Hur kan du INTE ha skaffat ungar än!?"
\nJag får känslan av att hon är besviken. Men vad gör man? Vägra bli villa-morsa för att "samhället" säger så och för att hon säkert tycker så.
\nMen min kärlek är väl inte annorlunda bara för att det är 2 med päls som får ta emot den? Kan tänka mig att en människo-mamma blir glad varje gång de ser sitt människo-barn. På samma sätt som jag blir lika glad varje gång jag kliver in genom dörren och min Leon och Melo möter mig. Jag vill att min "ungar" ska ha det bra och vara trygga och få massa mys och kärlek - precis som en människo-mamma.
\nBara för att mina "ungar" inte går på dagis och kan säga mitt namn betyder inte det att min kärlek är högre än den bästa låt på repeat och starkare än världens starkaste kvinna.
\nJag gläds åt "små saker" precis som en människo-mamma.Som när jag frågar Melo om vi ska stångas och han buffar sitt lilla ansikte mot mitt huvud, eller när Leon kommer med mig när jag vinkar att han ska följa med.
\nOckså åt helt galna saker som det faktum att Leon pruttade! Jag har hört talas om att katter man fisa, men jag har aldrig hört det själv. Men han fes! Och det gjorde mig helt upprymd. ♥ På samma sätt som när han kissade ute för första gången.
\nMina "ungar" är det vitigaste i världen för mig - precis som en människo-mamma tycker om sina människo-barn.
\nShelterYourNeeds - "Have you ever heard of a thing called the big bang? I said Go.”
Jag tycker inte att man ska äta djur! (www.djurensratt.se) Den här bloggen skapades ur tristess & är rätt meningslös, egentligen. Den spontana titeln var "Ranting&Raving" - Vilket är precis det jag gör. Jag har generellt svårt för människor och jag tycker väldigt mycket om många saker. Jag vet att jag har en tendens att vara ett arsel.