Jag sitter i fikarummet & observerar samhalls puckot som läser tidningen. Fitt mongot som har dansat in & snott mitt jobb. Hans idiotisks uppsyn får det att vändas i magen på mig, och jag känner inget annat än avsky & ilska gentemot honom.

Jag hatar honom för att han är efterbliven & inte ens vet om det. Jag hatar honom för att han ser så jävla dum ut & inte ens förstår det. Jag hatar honom för att han får sitt liv serverat på ett jävla fat för att han saknar människo dna & han inte fattar hur lätt han har det.

Jag hatar honom.
Jag hatar hur svår världen är när jag inte har bett om det här.
Jag hatar att leva just nu.

För inget kommer bli bra igen.