Den enda anledningen att jag ser på lyxfällan är för att jag njuter när idioter lider.

Men hur idiotiska dessa idioter än har varit så ordnar det sig alltid på slutet. Självklart. Och jag suckar alltid lika tröttsamt när de belönas med presenter & lovord för att de varit "så duktiga" och ordnat upp sina liv. (nånting som inte borde ha varit nödvändigt från första början, för det ska man haft koll på ändå!)

 

Då brukar jag pigga upp mig själv genom att tänka på alla andra idioter som inte är med på tv och som har fogden flåsandes i nacken och inkasso kravbrev på hög & med skulder på massa hundra tusen och som mår jättedåligt för att de har varit så korkade & satt sig själv i den här situationen.

 

Och jag kan ju bara hoppas och be om att det aldrig knackar på deras dörr och Charlie & Mathias kommer på spontanbesök för att höja på ögonbrynen i förvåning för du har 26 obetalda ärenden hos The Man.

 

Då känns det lite roligare.

 

 

(& jag klappar mig själv på axeln för att jag är så duktig med min egen ekonomi)

 

Varje gång jag lyssnar på Dean Martins Ain't that a kick in the head, vill jag alltid sjunga Ain't that a kick in the groin, istället.

 

 

Det kan ju inte bara vara jag?

 

*Längtar*

 

Det är nu 8 dagar sedan jag var på gymmet och jag riktigt känner hur mina muskler förtvinar och dör ut, samtidigt som det känns som jag har gått upp 3 klädstorlekar. Jag har visseligen varit på promme, men det är ju inte samma sak som att köra programmet.

 

Kunde min tatuering prata (Ed Jerse, Never Again, typ, haha) så hoppas jag att den säger "Tack" för det är svårt att dämpa suget och lusten när den kickar in, och Boo åker till gymmet för att svettas, men jag måste stanna hemma. Jag gör allt (som man ska) för att mitt bläck ska bli så bra som möjligt i slutänden. Och jag visste faktiskt att det inte får tränas medan den läker, så har ju egentligen bara mig själv att skylla. Självklart. Vem annars, lixom?

 

Men den är svårt att inte få röra på sig! Jag har försummat mina biceps så länge att jag nästan skäms.

Bläcket har knappt torkat på min hud och jag törstar redan efter mer. Drogeffekten har kickat in hårt och jag fantiserar om nästa tripp jag tar till Tatueringsmaskinen och om vad som ska förevigas på mig.

 

Jag sa till mig själv "detta får fan bli sista gången, jag pallar inte den här smärtan"  Men varje gång han lättade maskinen från mig glömde jag bort det och aldrig i livet att detta var sista gången!

 

 

Folk tror ofta att det jag gör på myrorna är volontärt och det tar jag nästan som en förolämpning. Jag skulle väl aldrig i hela mitt liv ställa upp GRATIS på myrorna!! Jag står ju knappt ut att vara där MED lön. 

 

Herre.

Gott att dricka vatten som smakar röv, då...

Mark McKinney: When is the lutefisk ready? 

 

Jadu, här har man obsessat om Kids In The Hall sedan 1997 och inte ens kunnat drömt om att kommunicera, men jag hade tydligen fel.

 

Jag kan bara vara smickrad medan jag fortsätter min dag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(hihihihihihihihihihi!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)

 

 

Idag var jag på den årliga 1,5 års cerazette kollen. Medan jag satt i väntrummet rultrade en gravid in. I min ålder, säkert yngre och jag blev så rädd att jag inte ens vågade kolla på henne utav rädsla för att smittas av det hon var drabbad av.

Men det blev min tur ganska snart. "Sweet" utbrast jag högt när jag stod på vågen och sen in på barnmorskans rum. Byta några ord om mens och förtunnande av livmodrar sen fick jag en månads dispans vilket går ut om 2 veckor. Sen skulle jag höra av mig om inget blev till det bättre.

 

Jag gick ändå därifrån relativt munter och kände lyckan i bröstet när jag tänkte på vad vågen visade och att jag hade 2 tuffa pass på gymmet som väntade.

Solen sken ju och grejjer och jag lyssnade på vacker musik.

 

 

Idag packade jag ner mina arbetskläder och allt Ocab tillbehör i en påse och gick ner med det i förrådet. Medans jag gjorde det insåg jag att jag aldrig mer kommer att jobba där igen. 

Det kändes sorgligt, för jag älskade vekligen att vara där.

 

Men nu börjar nya arbetsuppgifter att ta till sig.

 

 

jJag och karln håller på att se igenom Arkiv X igen. För inte så många dagar sedan såg vi Oubliette (som förövrigt är ett av de bästa avsnitten som gjordes!)

 

Tjejjen i fråga blir många gånger kallad "little girl" Amy är 15 år. Jag minns när jag själv var 15 år och drömde om att få vara med och att Mulder skulle använda mun mot mun metoden på mig.

Jag tog illa upp att hon blev kallad "little girl"

Mulder var 34 år när det spelades in, David var 35. Ge och ta 20 år, så är ju inte nånting alls!

Scully var 31 år, Gillian var 27 år (!!)

 

Lucy skulle spela 30 år! Och det får mig att måste sätta mig ner och ta en paus. Jag har svårt att få ihop det där med åldern och grejjer, för jag är i samma ålder idag som Lucy var då! Jag är (i princip) 3 år ÄLDRE än Gillian var.

 

Gillian var 30 år när Fight The Future kom! 30 år! Det känns så föråldrat, så främmande. Jag fyller 30 i oktober, men kan inte ta till mig det. Det är inte jag. Men hon var 30 år.

När jag såg FTF på bio var jag 15 år & då var ju Scully/Gillian vuxen! Hon var en VUXEN människa. Och nu är jag också där, siffermässigt iallafall. Men ändå, herre, lixom!

 

Härligt det här med perspektiv!

 

 

 

(Margi, Igår såg vi Syzygy, då tänkte jag på dig och på mig! ♥)