Är sanningen verkligen därute?

Folk har varit så snälla och omtänksamma när det kommer till min skadade fotled och jag uppskattar verkligen när de frågar hur det går. Jag vet aldrig hur jag ska svara, så jag säger alltid: "Jodå, det går framåt, det är inte bra än, men det blir nog bra till slut"
 
Vad jag egentligen vill säga är: "Jodå skiten har fått mig att bli livrädd för att gå ut för jag är så rädd att trampa fel och det har sabbat min träning för nu kan jag inte träna som jag vill vilket ha resulterat i att jag har tappat lust för att ens försöka och att ta sig till gymmet nuförtiden har blivit en jävla dragkamp i huvudet och jag föredrar att skita i det totallt och helst bara ligga kvar i soffan för jag är så jävla ledsen att det har blivit såhär och du kan inte ana hur många gånger jag har brytit ihop av fullkomlig desperation och avgrundsdjup olycka över att just jag skulle drabbas och där jag har slitit mig i håret och skrikit och försökt att inte glida in i det gamla självskadebeteende mönster där jag helst av allt ville dra nånting vasst över mina lår för att för en sekund glömma hur jävla förjävligt jag tycker det här är 
det känns som jag har tappat mig själv för jag vet inte vem jag är eller vad jag ska göra nu när jag inte vill träna mer allt är förstört och det gör mig livrädd och ledsen och deprimerad det mesta känns meningslöst nu och jag har blivit nån annan..."
 
Men sånt har ingen tid eller lust att lyssna på.

Föräldraledighet är inte ett påhitt.

Får fan panik när tjejer kommer på besök till arbetsplatsen för att visa upp sin nya troféunge och alla får smör i ansiktet och måste flockas runt för att beskåda en miniatyr till människa. 

Vem bryr sig?! 

Vänskapen som byggs på besatthet


Sista torsdag ever på Smålandsvillan.

Dagarna går åt att räkna ner timmarna jag får pröjs utan att göra värst mycket. Jag går mest omkring och går omkring. 
Motivation är fotledslåg & jag har släppt det mesta. Vad förväntar de sig? 


Lösöre

Asså ibland undrar jag fan vad det har för mening. Vad är det för mening med nånting? Jag är less och jag känner mig färdig med det här. Jag vill sluta. Jag vill sluta med att leva. 

Snow on snow. Too much ASS.

Det har snöat KONSTANT idag och jag är så jävla less. Att vara truckförare under vintertid är fan inte roligt. Jag har fastnat flera gånger, jag har svurit ännu mer, jag har lekt med tanken att säga: "Nä, jag pallar fan inte. Jag går hem!"
Skiten är så undangömt av snö att det inte går att komma åt, jag stapplar fram med min lilla spade för att försöka göra nånting men allt är så jävla lönlöst. Jag är så jävla trött på det här. 

Jag hatar snön. Jag hatar vintern och jag har väl aldrig längtat efter våren så mycket som jag gör nu. 

Första inlägget för 2018. Jag är tillsammans med Cher.

Ok. Jag vill inte kalla det "nyårslöfte" för det låter som nånting en moderat skulle säga. Men ok...lite fucking "nyårsmål"
Mina nyårsmål. 

* Lyfta tyngre
* Lyfta mer
* Marka med stolthet
* Tänk efter
* Slarva inte med bål-styrkan
* Äta med mer förstånd
* Crossfit
* En snatch är så jävla sexigt

Kanske blir 2018 det året jag kan göra min alldeles egna pull-up. Jävla ryggstyrka. Vi kör förfan. 

And soon in the gym with a determined chin

När man hör en bra låt är det ibland svårt att inte vara sassy. 
Som idag under min rehab när jag lyssnade på Sweet Transvestite på repeat och mimade med. Så om någon på gymmet kunde läsa läppar måste de ha tyckt att jag lyssnade på den knepigaste musiken, ever typ. 
Men jag kände mig så jävla fräsig och genomtänkt när jag använde leg curl maskinen och Tim Curry försäkrade mig att han är en rar transa och jag fick sånt jävla självförtroende av honom och av musiken. 





Förökande undergång.

Istället för att sms'a "Hjälp" till oxfam kan man skriva: "Varför skaffar ni så jävla mycket barn då?! Lägg av föfan och skyll er själv!" 

Skulle det gå fram? 

Jävla undergångs-fejs!!!

Fan så jävla stört det är när facebok konstant kommer med "sidoförslag" att lajka. Vafan blir jag ständigt påmind om att lajka "Sköldkörtel-gruppen" för?! Förihelvete!! Och vad har jag surfat in på för sidor när facebok tycker att jag ska gå med i "Dr Who" "Lyrans manskör" "Centerpartiet Halmstad" och "Kubikenborgs IF" ??! 
Och det spelar ingen roll hur många gånger jag X'ar skiten för jag vill inte se och jag bryr mig inte, så dyker det fan upp vid nästa "refresh-ning" och X'en är så jävla små att det krävs en miljard tryck för att få bort dem. 

Vem gjorde X'en så små!!!??!!

Nej. Jag stannar hemma.

Asså, bara att se det här får mig att höja på ögonbrynen och tycka att alla är helt konstiga i huvudet. Orka hålla på! Orka vara bland folk! Orka göra nånting annat än att ligga hemma i soffan och äta!

(null)



Once I had a dream and this is it.

Jag vaknade rätt själsligt utvilad efter massa drömmar om totalt människo-kaos där jag var en av dem med walkie-talkie och därav makten att skeppa och stänga in dem som jag ville. 

Sen föll jag från en hög höjd, men insåg medan jag drömde att det inte var på riktigt, så då var det ju lugnt. Jag föll med en gammal arbetskamrat som jag fan hatar, så jag väljer att tro att hon var med för att det betyder att våran relation är utdömd sedan start och inget gott kan komma ur den. Men det vet jag ju redan. Hon är en av de mest själviska och vidrigaste människor jag har stött på. Och dagen jag slapp henne var en dag att fira. 

Snåljuden i mig.

Min enda motivation att åka till gymmet idag var att jag kunde duscha "gratis".  
Rehab-träningen tar fan knäcken på mig och jag kan inte tänka mig nått mindre tillfredställande än att måste början om på ruta 1 med nybörjarvikt. 

Jag kan inte ens snatch-a med en träpinne och jag vill bara dö. 
Kanske hade det varit bättre att amputera foten och använda en protes.  Då hade jag sluppit rädslan av att slå upp skiten vid varje snedsteg. 

Det kommer aldrig bli bra igen. 

Asså du!!! Men också henne! :D

Fan så jävla trött jag blir på människor som vänder kappan efter vinden hela tiden och som osar falskhet ända inne benmärgen. Jävla know-It-all as. 
Orka! När jag var yngre var det nånting jag inte hade några som helst problem med, men idag vill jag ibland inte höra dig. 
Men vad gör man? Jag kommer aldrig slippa dig. Din närvaro kommer alltid att vara runt min närvaro. 
-----–-------------------------------------------

Men idag fyller ju min Pingla år! 

(null)



Fallet "Bingolotto" i X-Files.

Igår var det dagen innan "den där" dagen och vi spelade Bingolotto och vann inget. Uppgjort som fan är ju hela skiten och jag kunde inte motstå att skriva till tv4's uppesittarkvälls-bingomys sida att det är så jävla uppenbart att slumpen har inget med det där att göra, då typ alla som ringde in var från ett och samma ställe. Jävla mygel, enligt mig. 

Men idag är det jävla julafton och det ska hända saker. Vi måste åka nån annanstans och vara påtvingad och munter. Jävla as. 

Mina besatta öron vs dina ofödda nybörjar öron

Idag på halv 3 fikat satt jag och min arbetskollega på en hög plajwood då han började lyssna på en Beatles-låt. Typ 36 sekunder in i låten stänger han av med motivation/förklaringen att: "Nä, nu får det vara bra. Man vill ju inte lyssna sig less"

 "Oj!" Utbrast jag. "Jag kan lyssna på en och samma låt i flera timmar ja!"

Jag var på the whip att berätta för honom om den gången jag lyssnade på Simon & Garfunkels 'America' från Central Park i en hel arbetsvecka i sträck. Nu pratar vi nonstop i 40 timmar. 
Men jag ville inte skrämma honom. 

Back to life. Back to reality.

Skön mindfuck att komma tillbaka till jobbet efter 7 veckor och inse att arbetsbrallorna är lite tightare än när jag senast hade dem och känslan av att totalt äga stället är så förtryckt att jag inte känner igen mig själv. 

Det är jobbigt att inte vara bekväm med sig själv. Samtidigt så har jag fått höra jättemycket fina ord från de under samma tak att det är kul att jag är tillbaka och deras omtanke är varmt. 

Dammit Janet. I love you.

På äldre dar

Jag har blivit gammligare. 
 
Jag kommer på mig själv att använda fraser som " Fan så kallt det är på golvet, jag kanske måste kolla på ett par innetofflor ändå"
 
Samtidigt som jag kokar disktrasan för att den inte ska snuska ihop helt.
 
 
 
 

Rant.

Hade jag fått jobba hade jag varit sprallig i själen över det faktum att det är fredag imorron. Eller är det ens det? Alla dagar är så jävla värdelösa och jag blir så jävla dagförvirrad, för det är så jävla värdelöst att bara gå hemma. 

Hela mitt liv saktar in och meningen med allt försvinner och allt är så jävla värdelöst. Jag ser ingen mening med att gå upp "tidigt" samtidig som jag inte ser nån mening att sova och vända på dygnet. Jag ser ingen mening med att ligga i soffan hela dagarna samtidigt ser jag ingen mening med nånting egentligen. 

Jag vet inte ens vad det är för dag. Jag känner ingen glädje alls för allt är så jävla värdelöst. 
Det är svårt att ens gå ut för en prommenad för fotfan är inte bra än. Fotfan har ställt till det och jag förstår inte varför det här skulle hända. Varför ska det ha gått till så här. 

Allt är bara stört och jag maskin-squatar 30 kg som en svag jävla nybörjare. Jag hatar det här. För det går inte ens att clean-a med en pinne för jag kan inte komma ner så djupt pga fotfan. Jag kan inte träna som jag är van. Jag står utanför och tittar på när min kropp förtvivlar och krymper ihop - för jag kan inte träna som man ska. 

Allt är bara så jävla stört. 

ShelterYourNeeds - "Have you ever heard of a thing called the big bang? I said Go.”

Jag tycker inte att man ska äta djur! (www.djurensratt.se) Den här bloggen skapades ur tristess & är rätt meningslös, egentligen. Den spontana titeln var "Ranting&Raving" - Vilket är precis det jag gör. Jag har generellt svårt för människor och jag tycker väldigt mycket om många saker. Jag vet att jag har en tendens att vara ett arsel.

RSS 2.0