Enligt mig ska man aldrig skämmas för ett jobb. Så länge du kan ta hand om dig själv och inte förlita dig på att andra ska försörja dig, så är det coolt, men finns det ett "utgångsdatum" för vissa yrken?

 

Som städ, te x. Kan man någonsin "växa" ifrån att ha ett sånt arbete? Kan du bli för gammal för att slita efter andra och inte ha en fin utbildning som gör att du sitter på en chefsposition på ett fräsigt företag?

Jag har städat sedan 2010 och trivs superbra med det, men hur länge kan jag fortsätta med det? Kan jag städa med stolthet vid 50 års ålder? Eller "förväntas" jag då att ha fattat vad jag vill ha utav livet och ha skaffat mig ett "finare" yrke?

Jag har aldrig valt att börja städa, det var ett erbjudande jag fick och jag tog det istället för att vara arbetslös. Nu har det gått 4 år och jag känner att jag vill fortsätta med städet. Jag slipper sitta på en stol i ett kontorslandskap med myror i benen, det är inga helgjobb och jag slutar klockan 16 på dagarna. (ALL tid i världen till träningen!)

 

Hur är det med folk som jobbar på te x mcdonalds? Det anses vara som ett kortare gästspel när man är 18, 19 år, men är det helt fördomsfritt för en som kanske är 35 år?

Är man "trash" för att man väljer att jobba kvar på ett sådant ställe vid en sådan ålder?

 

Eller ska världen bara hålla käften och låta en göra som man själv vill?