Hur kan folk bara gå omkring som det vore typ ånge??
Jag kan inte fatta att jag en gång i tiden gick i denna stad och kände att jag ägde den.
Nu gör stockholm gör mig paranoid, ängslig och otrygg. Jag tror att alla är ute efter mig och jag kan inte ens utesluta den gamla tanten med vitt hår som en potentiell rånmördare.
När Boo springer är jag alldeles ensam och efter besöken på de obligatoriska affärerna, skynda jag mig hem till hotellet, tar av mig byxorna, lägger mig i sängen och känner lugnet.
Jag vill aldrig bo här!
Kommentarer
Trackback
