Att slungas ut i det okända
Torsdagar har alltid varit den bästa dagen, enligt mig. Men inte idag. Jag har gruvat mig för denna torsdag så länge och idag kom den! Och imorron kommer fredagen, och jag vill bara pausa världen och paniken och ovissheten.
Imorron jobbar jag sista dagen!
Imorron är sista dagen jag ska vara på eon. Imorron kommer allt vändas uppochner. Och jag känner mig så ihålig.
Jag och min arbets Ewa har grinat i skift hela veckan & ingen av oss är mentalt förberedda på vad som ska hända. Igår sa vi hej då till Krille. Det var så konstigt. Idag sa vi hej då till Tommy Tommy det var så ledsamt. Idag sa jag hej då till Ubbe och det var smärtsamt, och imorron ska vi säga hej då till Heine och jag gruvar mig.
Jag blir ledsen att tänka på att skiljas från mina vaktmästare & jag känner mig så liten.
Allt känns meningslöst och svårt och oklart. Jag gillar inte att skiljas från människor jag gillar. Jag gillar inte tanken på att på måndag ska jag inte åka till ryggis och sen eon. På måndag får jag inte träffa min arbets Ewa eller mina vaktmästare.
På måndag kommer jag få en mental käftsmäll av verkligheten.
Kommentarer
Ewa
De känns inte som att vi fick tillräckligt med tid för att hinna med den mentala hejdåbiten. Jag gruvar mej för måndag, för då behöver inte klockan stå på 6 och väcka mej. Och inget kommer nånsin bli som förut. Men om vi går på bibblan å lånar en bok som förklarar hur man törs leva och utvecklas så kanske de känns bättre... Eller så ses vi på arbetsförnedringen... :-S
Svar:
GodIsJamesMason
Trackback
