Solskens historia
Ibland fantiserar jag. Jag tänker att jag hjälper djur, jag räddar katter och hundar och alla varelser som behöver det. Jag fantiserara om att jag hittar en borttappad katt som jag sedan får återlämna tills dennes människa, det är regnbågar och solsken i hela min historia och alla är så glada.
Den fantasin blev sann igår.
På väg till Boo kom en liten kissemums springandes mot mig, en tok-kelig liten grabb utan varken halsband, eller tatuering. My Spidey Senses sa att nånting inte riktigt stämde, så jag ringde Boo som fick kolla Sundsvalls Djurhem om han var efterlyst. Mycket riktigt var han det. Han hette Bäbis och hade varit borta över 1 månad.
Jag ringde hans människa som förvånansvärt nog inte alls lät speciellt glad eller ens tacksam. Hon var bortrest och skulle inte komma hem förren om 1 vecka.
Paniken växte och jag insåg att det var kört att denna lilla grabb skulle kunna ha ett ställe att sova på halv 1 på natten.
Som alltid ringde jag LinDe. Bara för att få ösa ur mig vad som hade hänt om inget annat. Då föreslog hon att Bäbis kunde komma och bo hos henne tills nästa dag.
Så Boo och jag slängde oss i bilen och hämtade grabbarnas extra saker, som låda och klösträd, och åkte med Bäbis till hans temporära hem.
Där fick han äta mat, och det gjorde han verkligen. Han var så mager och hungrig och kunde inte ha fått nånting i sig på jättelänge.
Sedan gick han från famn till famn och bara kurrade och myste ner sig. Han var verkligen inte skygg för fem öre.
Så i efter middags kom Bäbis människas kompis och hämtade hem honom, han skulle få bo hos dem ett tag.
Allt slutade ju bra och det var regnbågar och solsken
.
Bäbis fick komma hem igen. Och det var det enda som var viktigt♥
Kommentarer
Trackback
